Tisdagen den 25 maj så var jag och Lisette på Öjersjö Brunns skola i Partille och berättade och visade bilder från resan till Amelias barnhem. Det är till stor del deras förtjänst att barnkalaset och besöket till Ratanga blev verklighet. Många av barnen och deras familjer har varit med och skänkt pengar, samt att de flesta eleverna har varit delaktiga i basarer och loppmarknad till förmån för Sakhumzi. Det är fantastiskt att se och känna deras engagemang för sina föräldralösa vänner. De har många frågor och funderingar... allt från hur mycket godiset vägde som vi handlade till kalaset till undringar om HUR fattiga barnen på Sakhumzi är. Ja, hur fattig kan man vara? Är det skillnad på fattig och fattig? Det är bra frågor att ställa oss? Det vi vet är att barnen hos Amelia inte har några föräldrar. De är i händerna på sin "nya familj" dvs Sakhumzi. Amelia och hennes medarbetare gör VERKLIGEN så gott de kan för att ge barnen de grundläggande behoven. Fast egentligen utan att ha någonting. De vet inte hur mycket pengar som kommer in varje månad. Det finns inga 100% garantier för att de männsiskor som just nu förbarmat sig över dem kommer att göra det nästa månad också. Det är att vara fullständigt utlämnad tycker jag. Det måste vara en oerhört tung känsla att leva med. Så är barnen hos Amelia FATTIGA? För mig är det självklart... de har egentligen ingenting...NI ALLA ÄR SÅ BETYDELSEFULLA!!!
Helena Ekstrand för Amelias vänner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar